Gubbe och Hund



Vårt liv har lyckats vända blad och gå vidare. Från näst intill förtvivlan till försiktig framtidsoptimism. Nej, det handlar inte om Coronan. Det gäller ett av Frippes nya halsband. Om elektronik när den är som bäst.

Jag har tidigare, bland annat i förra avsnittet och i avsnitt blogginlägg nr 8, berättat hur Frippe emellanåt gjort oss smått förtvivlade med sitt skällande. Hur han dag som natt larmat om allt han kunna larma om.
Hur vi kunde vakna på natten med halvt hjärtstillestånd, bara för att Frippe velat varna oss för att nån går i trapphallen. Tidningsbudet, brevbäraren eller nån granne.
Och hur vi för en dryg vecka sen köpte ett antiskällhalsband. Ett litet tekniskt underverk som inte fanns ens i fantasin för bara nåt tiotal år sen.
Jo, kanske i fantasin. Nåt man drömde om på natten, om man med en larmande gårdvar i huset ändå lyckades få en blund i ögonen.




Men nu finns den. En liten plastmanick på ett halsband. Och den har en mikrofon som hör av när hunden skäller.
Från den sprayas då en dimma med citrondoft, som är ofarlig men överraskar och ogillas av hunden som avbryter skällandet.
Efter ett antal skäll och sprayningar har hunden kopplat ihop skällandet med sprayandet och förstår att ta det lite lugnare.
Så förklarade expediten i djuraffären för oss hur det skulle fungera.

Värt att prova, tänkte vi, även om manicken kostar en del.
Runt tusenlappen, eller 899 kronor på Arken Zoo där vi köpte den. Så tillkommer Citronella spray refill förstås, a 169 kr för tre ampuller.
Inte gratis alltså. Men längtar man desperat efter en lugnare tillvaro på ålderns höst, för att inte säga förvinter, så griper man efter vilket dyrt halmstrå som helst.

Och hur gick det?

Jo, nu har vi provat den en vecka och jag tror att manicken faktiskt fungerar. I alla fall för Frippe. Han blev omedelbart lugnare och skäller betydligt mindre än förut, även om det inte är knäpptyst. 
Men om/när han gör ansatser att skälla till lite, så avbryter han för det mesta och lyder rätt snabbt, när vi säger: tyst Frippe!
Avbryter han inte, så får vi byta till ny citrondoftampull, eller ladda manickens batteri.

Så veckan som gått har varit rätt underbar.
Vi har inte väckts brutalt en enda gång med med känslan av halvt hjärtstillestånd.
Det har varit som att få hoppa in i duschen efter ett maratonlopp i tropikerna.
Ja, som att få nådigt tillstånd att hoppa ur skärselden och dessutom slippa landa med fötterna på glödande kol.
Typ.

Och även om det nu skulle vara så att manicken inte alls fungerar, om det är så att Frippe och vi bara inbillar oss att den gör det, och det bara är en så kallad placebo-effekt, så gör det inte ett endaste dugg.
Hurra i så fall för den placebon, så länge den gör jobbet!
Sockerpiller är ju inte heller helt gratis, om jag säger så.


Forts följer ...

© Gunnar Hägg

PS
Lördag den 2 maj 2020
För första gången sen Frippe kom till oss i veckan före midsommar 2019, för alltså snart ett år sen, har vi fått sova ända till klockan sex på morgonen.