Gubbe och Hund



Vi har sömnproblem. Eller rättare, Frippe har problem med att sova på morgnarna. Och därmed får ju vi också problem. Inte helt kul att morgon efter morgon vakna vid fyra - till halv fem.

Vi förstod att den första tiden med Frippe skulle medföra vissa förändringar i vårt dagliga liv. Att det skulle ta nån månad innan han blev helt rumsren och vi skulle slippa gå ut med honom innan solen hunnit över horisonten.
Fram på höstkanten kunde vi också vartefter dra in den ena natturen efter den andra. Först 20.00, sen 02.00 och så småningom också 04.00. 
Allt mer lättade till sinnet kunde vi vakna och gå ut med honom fem till halv sex, nån enstaka gång till sex. Det var vad vi började betrakta som sovmorgon.
Och så var det några månader, tills  han regradierade i sin nattsömnsrutin.

Så i början av året började han åter vakna ca fyra på morgonen. Inte helt bekvämt för oss. För även om vi turas om att ta svinottan, så blir inte morgonsömnen helt bra för den andra heller.
Det märkliga är att om nån av oss då flyttar till soffan och drar täcket över oss där, så kan han somna om med oss där för ytterligare en till två timmar.
Han behöver alltså inte nödvändigtvis gå på tur, utan kan hålla ett tag till, ja längre än vi faktiskt.

Hur gör andra hundar?

Jag har givetvis googlat, och så här står det på till exempel Härliga Hunds hemsida:

"En vuxen hund behöver normalt sova 12–18 timmar per dygn. En unghund behöver ofta sova någonstans mellan 16 och 20 timmar och en valp kan nästan sova hur mycket som helst".
(Härliga Hund, okt 2018)

Ungefär likadant kan jag läsa på även andra hundsajter. Men jag har ännu inte hittat uppgifter om när hunden sover sina 12 - 18 timmar, och framför allt inte när det är normalt att de vaknar på morgonen.

När vi sen går den lite längre promenaden på morgonen, från ca halv åtta till halv nio - nio, är de ekipage vi möter ute för första gången.

Dessa tidiga morgnar har givetvis fått sina konsekvenser. Våra kvällsvanor har ändrats, så att vi sällan ser på teve efter nio. Då börjar det bli dags för sista lilla hundrundan, och sen är det huvudstupa i säng.

Vi blir allt tröttare

Jag vet. Det låter som om jag gnäller, och ja, det gör jag kanske. Men det vore underbart om vi på nåt sätt kunde ändra hans morgonrutiner och få ytterligare nån timme i den goa sängvärmen. Till, säg halv sex - sex igen.

Det är en himla tur att vi, 70 plus med råge som vi är, kan sova, eller i alla fall vila igen lite på dagen.

Det tjafsas nu mycket om vad man kan hitta på i sin frivilliga Coronakarantän, och tidningar och teve svämmar över med pigga tips på sånt som man aldrig annars skulle kunna tänka sig att göra.
Också i Spanarna i SR/P1 var ämnet på tapeten (3/4) och det pratades tidsfördriv.

Eller Tidsfördrif som en veckotidning hette för många år sen, långt innan Internet och digitala, sociala medier spred sig pandemiskt över klotet.
Vi som är torra bakom öronen kommer ihåg den tiden.
Då fanns det max en telefon per hushåll, oftast i svart bakelit och bara till låns. En del av dem hängde på väggen och alla telefonerna ägdes enligt lag av Kungliga Televerket.
Ordet teleoperatör fanns då ännu inte i Svenska Akademins ordlista.

Då var då och nu är nu

Kära hustrun och jag har inget problem alls med att fördrifva våra dagar. Vi ligger långa stunder på soffan, utslagna av trötthet.
Och Frippe ligger gärna utslagen bredvid oss. Han behöver ju som unghund sina 16 - 20 timmar.

Forts följer ...

© Gunnar Hägg