Dagsnoteringar

Så har det skjutits igen
Den här gången i Gottsunda. En 14-årig pojke har skjutits i benet, och polisen ”tror inte att pojken är den egentliga måltavlan”.

Man ska tydligen passa sig dj-gt noga för att befinna på ”fel plats vid fel tillfälle”, om man får citera Polisen. Annars kan det gå riktigt dj-a illa.
Och illa går det nästan vareviga dag numera.

Det skulle förstås vara utomordentligt bra att veta var det finns nån rätt plats vid felaktiga tillfällen?
Borde finnas nån mobilapp för detta.

Matchfacit

21/6. Att Österrike vann mot Sverige var inte direkt överraskande. Backlinjen hängde inte alls med i de österrikiska attackerna. Det var snarare siffrorna 2-0 som något höjde ögonbrynen.
Hade inte Robin Olsen storspelat i målet, kunde det ha blivit 5-0, eller mer.

(Texten nedan skrevs ett par dagar före matchen.)

Albin Ekdal har slitit hårt under många år som mittfältare i det svenska landslaget och ska ha kredit och ära för det. Och visst, utan honom hade det säkert gått ännu sämre än det gjort … men ändå. 

Att en kille som endast spelat för lag i eller utanför Sverige som inte klarat sig kvar i sina respektive serier är så pass viktig för det svenska landslaget,  som Dagens Nyheter skriver (18/6 2023), säger tyvärr en del om kvaliteten på det svenska herrlandslaget.

Albin Ekdal är förstås en trevlig kille, och man hade ju givetvis önskat honom en ännu bättre fotbollskarriär, men nu är det som det är. Och nu är det som det är med också det svenska landslaget i fotboll. Ja, med svensk fotboll.

Även om vi har haft enstaka riktiga världsstjärnor, ja ni vet vilka, så hänger vi normalt inte med i de högsta sammanhangen, i den högsta internationella fotbollsligan.
Vi får för det mesta vara glada om vi nätt och jämnt kvalar in till ett VM- eller EM-slutspel för att där i bästa fall klara oss vidare från gruppspelet till en åttondelsfinal. Och sen stopp.
Undantagen har varit så få att de snarast bekräftar regeln.

Det här är förstås inte alls Albin Ekdals fel, lika lite som nån annan spelares individuella fel.
Det är bara så det är.
Vad beror det på?
Ja, du ...

Johan Esk har kort beskrivit problemet rätt bra i Dagens Nyheter:
https://www.dn.se/sport/johan-esk-ett-missat-em-ar-priset-for-det-fotbollsland-sverige-vill-vara/

Helt a propå
Här är de lag som Albin Ekdal varit med om att spela ur och ned från sina respektive förstaligor: Brommapojkarna, Siena, Cagliari, Hamburg och Spezia.
Men återigen. Det är inte Albin Ekdals fel att Sverige inte kommer att gå vidare till EM-slutspelet.

🔹

Pissdumt, Liberalerna.
Marabouparken har inte ett smack med företaget Mondelez att göra. Parken är en rest från den tiden då Marabou var ett helsvenskt företag och hade sin tillverkning i Sundbyberg. Dåvarande ägarna byggde parken som en rekreationsplats för sina anställda och för Sundbybergsborna.

Att som solidaritetsyttring med Ukraina byta namn på parken skulle få noll effekt på krigsutvecklingen, men skulle radera en viktig del av Sumpans historia.

Idén är faktiskt lika urbota dum som om man skulle få för sig att av nämnda skäl förbjuda maraboustorkar.

Mitt förslag till Liberalerna är att ni i stället byter namn på ert oppositionsråd i Sundbyberg!

Kommer ni ihåg Tusenskönetävlingen* innan Märta Stenevi tog över i Mp? Det var i stort sett bara baddräktsparaden som saknades.
Nu väntar vi förstås på motsvarande spektakel inför vem som ska ta över som språkrör efter Per Bolund.

A propå Benzema m fl.
Jag fattar inte hur det rör sig i huvet på dessa fotbollsspelare som tjänat flera 100-tals miljoner  i sina karriärer som stjärnor i absoluta topplag, och som sen kör en sista vända i skitländer som t ex Saudiarabien.
Skitländer vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.

Som nu senast fransosen Karim Benzema som kommer att kunna slanta in två miljarder om året efter att ha lämnat Real Madrid och som alldeles nyss Cristiano Ronaldo som redan slantar in så mycket han bara kan i Saudi.

Att kvartsstjärnor som till exempel svenskarna Nabil Bahoui och Robin Quaison, som nästan ingen i världen vet vilka de är, gör en vända där är något lite lite mer förlåtligt. Eller begripligt i alla fall.
De har ju inte så jättemycket över, när de har slutamorterat sina lyxbilar och villor.

Men toppstjärnorna! De som har lyst upp hela fotbollshimlen och varit idoler för miljoners miljoner unga och gamla.
Fullständigt obegripligt.
De behöver ju inte pengarna alls. De är redan stormrika. I alla fall styv kulingrika, om man jämför dem med deras nya arbetsgivare.
Och nån ytterligare fotbollsära för dem finns över huvud taget inte att hämta hem från Saudi.
Vanära snarare.
Skämmigt i kvadrat.
Öken.
 

A propå samtiden
Män i drag är haut couture på såväl bibliotek som Dramatenscen och trendar hårt på Twitter. Ett chict och politiskt helt korrekt föredöme för gammal som ung.
Miss Busty och Miss Shameless, på bilden ovan, har till och med fått pris av RFSU för sina gärningar.
Så det så.

Men skampåle, social stegling, blytung fotboja för den som tycker illa därom.

Vuxna män i kortbyxor bör däremot helst inte alls visa sig på stan, eller på bibliotek. Ty shorts på män är fult, har jag fått mig föreläst i medierna. Det rasas mot vuxna män i shorts.
Shorts är småpojkskläder.
Omanligt, minst sagt.
Så det så.

(Nej då. Jag tror inte alls att barn, de flesta av dem i alla fall, får livslånga men av att höra och se tantfarbröder läsa sagor.
Men jag förstår inte varför det är så viktigt för det kulturvänstra Sverige att farbrortanterna ska göra det.)

🔹

A propå incels
Män som är sexiga nog att ligga med kan inte steka pannkakor. Och de män som kan steka pannkakor är inte sexiga nog att ligga med, om jag förstått DN-krönikörskan Hanna Hellquist rätt.
Hon har nämligen så ruttnat på att ligga först och steka pannkakor sen, att hon måste skriva av sig det i tidningen.
Förr i tiden låg man först och rökte en cigg sen. Pankisar är en för mig helt ny variant.
Ack ja, man kan inte få allt.
Surt.

Men allra värst och surt är det förstås för de män som kan steka pannkakor och därför hamnar på överblivna kartan, vad ligga beträffar.
En del får inte ens hälften.
Surt det med.

🔹

Skiljetecken
Jo, det här med att skriva Punkt! efter en punkt i en text, för att understryka nåt man redan har slagit fast med hammare och spik, har blivit allt vanligare.
Men varför gör man så, om man tror på att den argumentation man har satt på pränt verkligen håller?
Vad betyder detta språkliga ofog, egentligen? Frågetecken!

Post scriptum
Det blev i praktiken inte ens en tummetott av påföljd för Jamal E-Haj, efter att han trotsat s-ledningens uppmaning att inte delta i det famösa Palestinamötet, på grund av Hamaskopplingen till minst en av deltagarna.

Att fram till åtminstone årsskiftet (”sen får vi se”) inte få utöva ett suppleantuppdrag, som han hittills i praktiken ändå inte utövat särskilt ivrigt, kan ju knappast beskrivas som hårda tag.
Mer lågaffektivt bemötande, typ saft och bullar.

Men vägen till bullarna har tydligen ändå varit påfrestande för Jamal El-Haj, för så här kommenterade han själv sitt så kallade Hamasgate:

- Jag beklagar att mitt parti satte mig i en position som tvingade mig att välja mellan partiet, mitt folk och min familj.

Ergo
Jamal El-Haj valde Palestina före Sverige, Hamas (som vill driva Israel med befolkning och allt ut i Medelhavet, med våld om så skulle behövas) före PLO och slutligen sin familj före sitt parti.

Och, måste man väl konstatera, Magdalena Andersson och (s) valde Jamal före politisk anständighet.

Så då så. El-Haj har alltså (inte) fått sitt straff, och han har som sig bör fått gråta i medierna.

Klappat och klart.

Lack och sigill.

Tack SVT med flera, för att ni inte gjorde misstaget att blåsa upp Hamasgate till några som helst proportioner. Ni gjorde en helt korrekt analys.

Det blev ju inte ens en tummetott.
Det bidde ingenting.

Självbiografiskt
Yassir Arafat och jag
Alla mina bilar och jag 
Kort resumé, 1942 
Den sydamerikanske gangstern och jag
Alla mina katter och jag
Kronprinsessan och jag
Göran, AIK och jag
Anna Lindh och jag
Gunnar Sträng och jag
Paddorna och jag