Gubbe och Hund



Den 14 juni i fjol kom vi hem med Frippe från Rimbo, hem till slutstationen på hans långa resa från nånstans långt bort i Ungern. Och det ska vi förstås fira på något sätt. Finns champagne för hundar och katter?

Året sen dess har varit en rejäl resa för även Gubben och kära hustrun, kompletta noviser som vi var då, vad hundar beträffar.
Och ja, det har tagit på krafterna att ställa om från ett kanske allt för lugnt pensionärsliv till ett inte alls så lugnt dito.

Skillnaden mellan att som 77-åring inte behöva springa ut och rasta en valp stup i kvarten, eller som nu en unghund var tredje till fjärde timma, och att dessutom göra det med ett leende på läpparna, och i ur och skur, ska inte underskattas.

I dur och skur

Ja, eller promenaderna på dryga timmen varje morgon och på dryga halvtimmen ytterligare ett par gånger om dagen.
Eller att inte få sova ut riktigt nån enda morgon, alternativt gå och lägga sig tidigt för att få tillräcklig knoppning. Sena teveprogram är nåt som vi numer ser via Play på eftermiddagarna.

För att inte tala om hur Frippe har gnagt hål i vår ekonomi, liksom på ett antal av bostadens mattor. Hundmat och hundutrustning kostar skjortan, för att inte nämna veterinärbesöken.

Varför utsätter man sig egentligen för detta? Alla som har husdjur vet svaret. För att det är värt det. Men får så mycket igen.

- Ja, varför utsätts man för sånt här, undrar Frasse.

Man får mycket annat också. Nya bekantskaper till exempel. Det kan bli rätt många småsamtal på en morgonrunda.
Småmingel, typ, fast med hundkoppel i handen i stället för klirrande glas.
Några ord här, andra ord där. Ett leende hit och ett annat dit.
Hur trevligt som helst tycker jag, och Frippe håller med, för det ju vankas ofta lite extra godis här och lite mer extra godis där.

Eller bekantskaper och bekantskaper.
Man hejar eller vinkar till höger och vänster, men man vet inte riktigt vad alla man hejar på heter.
Men de flesta av deras hundar kan man namnen på. Liksom deras sjukdomshistoria, t ex om de sen en tid varit lösa i magen. Hundarna alltså. 

Och man får som novis på hundområdet tips om hur man bör bära sig åt med sin hund, och varför hundar bär sig åt som de bär sig åt.

Till er alla från oss alla

Så till alla som gjort vårt första hundår upplysande, lättare och gladare, vill Frippe, jag och kära hustrun framföra vårt varma tack!

Och trots att jag sen barnsben varit nästan ivrig republikan, fick det med modersmjölken skulle man kunna säga, vill jag också tacka Kungen för att han gjort Drottningholm till ett givet utflyktsmål för oss.

Hundön i Drottningholmsparken är verkligen en fantastisk upplevelse, väl värd resan dit.
Där får hundarna verkligen bära sig åt som hundar bär sig åt. Och det är de värda att få göra emellanåt.
Hundar må vara människans bästa vän hur mycket som helst, men de är ju ändå hundar, inte människor.
Tänk om våra människovänner bar sig åt som våra hundar bär sig åt. Då skulle vi förmodligen säga upp bekantskapen med dem snarast möjligt. Människorna alltså.

Liten epilog

Känns lite som ett Tack  & Adjö.
Och som jag skrev Redan i förra inlägget kommer jag från den 14 juni inte längre att dela blogginläggen vidare till FB-gruppen Hund i Järfälla, utan endast till min egen och Frippes FB-sidor.

Så om nån vill fortsätta att följa gubbens och kära hustruns äventyr med Frippe, är ni välkomna till nån av följande:


Om inte, så Tack & Adjö!

© Gunnar Hägg