Dagsnoteringar

Gubbe och Hund

Är hundar musikaliska?

Ja det är frågan det. Det beror kanske på vad man menar med musikalitet. Även så kallade tondöva människor sjunger ju numera i kör, har jag förstått, så musikalisk i meningen att man tycker om musik kanske även en hund kan vara.
I alla fall Frippe skäller gärna i kör. Rätt tondövt, om du frågar mig.
Och vi har just upptäckt att det finns hundmusik!
På Spotify, från vilken man ladda ned musik från nätet, finns ett flertal spellistor med hundmusik.
Musik f ö r hundar alltså, inte med eller av.

Spellistan på bilden ovan har vi testat ett tag. Och jag vet inte, kanske var det för att Frippe var lite trött, även om jag riktigt förstår av vad just då, men första gången han hörde tonerna, slaggade han in som nästan en fallande fura. Och det har hänt fler än en gång nu.
Ska man vara ärlig, så är det rätt trist entonig muzak på den listan med lite havsbrus här och där, men den verkar göra jobbet. Så det får man väl stå ut med om man vill ha lite lugn och ro. 

Men det finns också annan musik, minst en annan spellista på Spotify som vi har testat och som också gör jobbet, och som är betydligt roligare att lyssna på. I alla falla för hussar och mattar, tycker en gammal 40-talist som jag. Men jag vet ju inte riktigt vilken musik som Frippe sätter högst.

Den spellistan heter Coffee Table Jazz. Passar även perfekt till den lilla trevliga middagen med tända ljus och ett glas vin (med eller utan procent). Och som sagt, den gör hundjobbet den med. Funkar på Frippe i alla fall.

Och när jag ändå gör reklam för Spotify. Där finns också Hundcoachen Fredrik Steens pod, om man nån gång undrar hur man gör med jyckar.
En liten liten varning för den dock.
Podavsnitten inleds förstås med ton och lite skäll, som Frippe blev som tokig på när han hörde. Och givetvis blev det körsång, eller körskäll för att vara mer precis.

Forts följer ...

© Gunnar Hägg
 

PS.
Applevarianten iTunes har säkert också hundmusik, men det har jag inte kollat.
Och det skulle inte förvåna mig, om det nånstans på det världsvida nätet finns också musik med och av hundar.
DS.

Gubbe och Hund

Så är julen utburen och dagarna är mest vardag igen. Fast ingen vardag utan nåt nytt. En hundkurs till exempel. Några såna väntar under våren och det ska bli roligt, men mest av allt väntar vi på våren.

När Frippe kom till oss förra året var våren redan långt bortom händelsehorisonten. Det var veckan före midsommar och han vägde ca 4,5 kg. Nu väger han 15, drygt tre gånger så mycket som då och har blivit något mer hund än vi kanske hade tänkt oss.
Å andra sidan har han ett rätt trevligt format.
Man märker att man går ut med en hund, när man går ut med honom, särskilt om han blir ivrig och drar efter nån kompisdoft, eller nån som han kan bli kompis med. Då får man jobba.

Apropå kompisar

Det går allt bättre i förhållandet Frippe och Frasse. Ibland kan det förstås fnurra sig, som när Frippe blir lite för ivrig och närgången.
Men då och då är Frippes försök att få igång Frassekatten att busa och leka rätt så rörande.
Dan före nyårsafton, till exempel, kom han med en av sina bollar och lade den framför Frasse, backade några steg och lade huvudet på sned, typ ska vi leka!?
Men nej, det är inte riktigt Frasses tankar om hur man leker, och det är många år sen han lekte med bollar, så det blev inget.
Frasse som har drygt elva år på nacken leker numera mycket sällan. Men han är ivrig på att sova.

Häromdagen, när Frasse hade vaknat ur sin middagslur och ville ut, och jag inte hade tid att hjälpa honom med det, gick han fram till Frippe som fortfarande lurade middag på sin vardagsrumsmatta, nosade jycken i ansiktet, jamade lite och krökte svansen till en lätt krok.
En helt tydlig uppmaning till Frippe att hjälpa honom. Sen gick han mot hallen, och Frippe som verkade ha fattat i alla fall en del av galoppen lunkade efter sin kattkompis mot ytterdörren.
Vad kunde en gammal gubbe då göra annat än att avbryta det han höll på med och lunka efter. 

Jag skrev för en tid sen att Frasse tycker att Frippe är en konstig katt, och att Frippe tycker att Frasse är en konstig hund. Det verkar nu som om de alltmer accepterar varandra som de är.

Allt börjar om

Efter 13-dan är det som att allt tar ett djupt andetag och sträcker på sig.
Vardagarna är inte längre mellandagar.
Julljusstakarna läggs undan.
Aladdinaskarna gapar tomma och livet återgår  till det mer eller mindre normala.

Det var den 9.e januari och AIK hade sin första träning inför publik (jodå, med fanor, och bengaler och allt), och i alla fall ett av våra barnbarn var där. Det kanske också en gammal gubbe som jag hade varit, om det inte varit så att samma kväll började inte bara fotbollssäsongen utan också hundkurssäsongen. 

Vi har ju haft vissa problem med överdrivet skällande, när Frippe reagerat på nåt i trapphallen eller på smällar i husets ytterdörrar eller när det ringt på dörren eller nåt annat som han uppfattar som lite obekant. Vi hade därför anmält oss till en dörrklockekurs hos Heart of Gold Hundcenter i Veddesta.
Och det första kurstillfället sammanföll i tid med årets första svartgula rökutveckling. Mer om detta, kursen alltså, när vi hunnit träna ett tag på våra nyvunna kunskaper i ämnet. När de blivit mer erfarenhet än oj-gör-man-så.

Den andra kvällen med dörrklockekursen blir om ett par veckor, och dagen därpå startar studiecirkeln Bäst Var Dag med Järfälla Brukshundsklubb. Den enda kursen, ja studiecirkeln då, jag hittat på nätet som är gratis att delta i (förutom medlemskapet i klubben)!
Och för april har vi tänkt oss fortsättningen på den trevliga unghundkurs vi deltog i under hösten.
Fast då har redan Gnaget vunnit sin första allsvenska hemmamatch mot Östersund och Norrköping väntar borta.
Och sen lurar sjösättningen och sommaren runt hörnet. Mindre än ett halvt år till midsommar.
Det är mycket nu.

Forts följer ...

Gubbe och Hund

Har kampanjerna mot fyrverkeritokerierna gett resultat? Det verkar nästan så, i alla fall vid detta årsskifte. Jämfört med tidigare års kravader kändes smällarna häromdagen mest som en stilla och ljum vårvind.

Nej, det blev inte den perfekta nyårsstorm i vilken vi kunde testa Frippes sjövärdighet vad gäller bomber och ljussken, och det är vi förstås glada för. Vi hade ju annars rustat oss materiellt och mentalt inför nyårsvansinnet.

Det hade varit en och annan smäll på avstånd i mellandagarna, men dem hade han knappt noterat, bara lyft förvånad på huvet, som vad var det där nu då.
Och vi hade motionerat honom rejält extra på nyårsaftonen för att kanske få honom dämpad till kvällen, ett tips från coachen i TV4.

Först en promenad med ett av de yngre barnbarnen som tidigare varit lite småskraj för Frippe, de är ju ungefär lika stora, men som i slutet av promenaden karskt höll själv i kopplet.

Pudelpromenad