Dagsnoteringar

Gubbe och Hund

God fortsättning på julen skulle man kunna säga. Dvs om den fortfarande pågår, om den verkligen varar till påsken eller till fastan eller bara till och med annandan. Hur som helst inväntar vi nu det fasansfulla nyåret.

Vi har genom åren hört många historier om hur raketer och smällare har skrämt vettet ur hundar. Hundar som därefter aldrig har blivit sig lika.
Också katter påverkas kan vi tala om, även om de kanske återhämtar sig något lättare.

Frassekatten har, liksom tidigare katter i vårt liv, som värst krupit in under soffan eller en säng, bara för säkerhets skull, man vet ju aldrig, snart kommer kanske nån projektil genom fönstret. Men ingen av dem har tuggat fradga, skakat som asplöv eller läckt otrevligheter från alla kroppsöppningar som öppnas kan.

Världen exploderar, typ

Vi vet ju inte hur Frippedoggen kommer att reagera, när den värld han känner till om ett par dagar exploderar i ljus, färg och krutdunder, så det är med blandade känslor vi ser fram emot det kommande decennieskiftet.
Och inte blev det bättre av att TV4.s morgonprogram hade kallat in sin hundcoach Fredrik och ytterligare en expert under fanorna för att diskutera frågan.
Nej, det blev etter värre.
Vi som nästan hade förträngt vad som komma kan.

Här gäller det att förbereda sig för ett Harmageddon, för en Apokalyps, för den stora kometen.
Här gäller att bygga Arken, den skottsäkra pansarvagnen, det nya Shangri-la där inga raketgalningar finns, och där marken aldrig skälver.
Här gäller kort och gott att följa alla goda råd som finns. Och ha de dåliga i bakfickan.

Gör vad vi kan

Så vi har köpt extra goda tuggben att ta fram som distraktion, när det kommer att smälla som värst.
Vi har köpt en feromonapparat som, efter att man stuckit in den i eluttaget, sägs skicka ut samma ljuvliga doft som vovsingens mamma skickade ut när hennes valpar diade henne. Hjälper inte det, så hjälper väl inget.
I allra bästa fall bäddar den elektriska tikens feromoner in även mina och kära hustruns nu allt darrigare nerver i ett skyddande atmosfär av råmjölksdoft.

Och eftersom coacherna så tydligt påpekat det otänkbara i att gå ut med hunden över huvud taget den dagen, kvällen och natten, fick vi tacka nej till att fira denna afton hos vänner.

Forts följer ...

© Gunnar Hägg

Gubbe och Hund

2019-12-14

Idag har Frippe varit vår, eller vi hans om man säger så, ett jämnt halvår. Det har, som jag har skrivit tidigare, varit en omtumlande tid.
Det liv som på i alla fall den mörkare delen av året började bli ett soffpotatisliv har förbytts till ett i-ur-och skur-ut-och-motionera-liv.
Vilket har gjort att vi tvingats ta fram stövlar och regnkläder ur förrådet likaväl som att ha investerat i regnplagg för Frippe.
Vi har gått unghundkurs.
Vi har blivit minst topp5kund hos veterinären i Jakobsberg.
Vi har lärt oss att hoppa igenom en ring.
Vi är aldrig utvilade utan går omkring i nån slags lätt dimma.

Då och då materialiserar sig frågan, gjorde vi rätt som på gamla dagar beslutade att pricka av ännu en av de sista punkterna på vår hinklista?
Gjorde vi rätt att köpa en hund?
Det intellektuella, rationella svaret är ett definitivt Nej.
Det känslomässiga svaret är ett lika definitivt Ja.
Vi har fått upptäcka nåt som många andra har upptäckt långt före oss.
Ungefär som att ta flyget över Atlanten för att upptäcka Amerika, medan Columbus och hans besättning gjorde det under stora vedermödor redan 1492.

In i dimman

Och idag tog jag ytterligare ett steg in i hunddimman. 
Hade nån för ett år sen sagt att jag under mitt 78.de år skulle ta mig till Stockholms Hundmässa, skulle jag ha avfärdat denne som en 100 % stolle. För att inte säga idiot.
Men så blev det.

Mitt på lördagen skulle det på mässan vara bedömning av just pumihundar, och jag som bara sett pumi på bild på nätet ville gärna se en pumi IRL.
Vi, eller i alla fall jag, har ju länge funderat på hur en bedömning av Frippe skulle utfalla.

Jisses vad mycket hundar det var i Älvsjö. Redan innan jag kommit in i mässan hade jag sett fler hundar än jag normalt ser på ett år, alla de som var ute och gjorde ettan och tvåan, innan de gick in igen.
En till synes oändlig rad av hundar på väg ut för rastning eller in igen för att fortsätta vad de höll på med innan naturen kallade.

Och väl inne. Under de en till två timmar jag var på mässan, inklusive en snabb liten lunch, såg jag säkert fler hundar än jag gjort sammanlagt under hela mitt liv. 

Ja, och så var det detta med pulibedömningen.
Hela C-hallen var uppmätt i rutor, där olika hundraser kutade runt i varsin, med sina ägare hängande med i kopplet så gott de kunde. Och medan puligänget förberedde sig för showen vid ruta C 27, gick jag fram till några av ekipagen och språkade lite.

Pumi für alle

Jag hade några dagar tidigare gått in i "Pumi för alla", en FB-grupp för pumiägare och berättat lite om våra funderingar om Frippe och visat några bilder på honom.
Jag fick snabbt ett 70-tal likes och flera kommentarer. Några var övertygade om att han var en ren pumi, andra hade diametralt  motsatta uppfattningar. Men alla var positiva och vänliga.

Och de två första jag träffade utanför bedömningsringen sa direkt efter att jag börjat prata med dem:
"Är du Frippes husse?"
Det var en märklig, ja faktiskt rejält dimmig känsla, på gränsen till tjocka.
De två första jag träffade på hundmässan kände till Frippe, och en av dem hade till och med läst lite i bloggen.
Och efter att ha sett pumidoggar IRL kan jag konstatera att en i alla fall helt ren sådan är Frippe inte. Så var det med det.

Sen det andra på mässan i rask takt.
Rasmontrar.
Tillbehörsmontrar.
Shower med cirkushundar, så väl tränade att jag bara gapade. Har de gått valpkursen eller har de gått valpkursen.
Brukshundsklubben förstås liksom Kennelklubben.
Försäljning av stoppade leksakshundar.
Och så människor och hundar och ytterligare människor och hundar och människor och hundar och hundar och människor.
Och mycket mer.

Jag blev som yr i huvudet och tänkte, vad gör jag här? Med vår egen hundutställning Frippe som väntar på mig hemma.
Jag kände mig vilse i pannkakan, eller i hunddimman, och jag ville hem till flocken.

Jag kände mig som en flockledare utan flock och förstod efter detta första halvår med Frippe, tror jag, lite av vitsen med att ha hund.
Att människor är som hundar de också.

Forts följer ...

© Gunnar Hägg

Gubbe och Hund

Frippe måste snart sluta växa. Annars blir vi ruinerade. Uppdateringen av utrustning till honom har blivit något av ett slukhål.

Vad gör man med all utrustning som man har köpt till sin valp, och som den snabbt växer ur? Eller med nåt som man efter en tid ångrat att man köpt?
Vi har nu några för små selar, och en rätt dyr bilsele, ett regnskydd och en för liten hundbädd. Hur blir man av med sånt?

När det gäller barnkläder finns en uppsjö av tillfällen för att sälja eller byta. Finns det nåt liknande för hundar. Jag kan tänka mig att det finns tonvis med utrustning som ligger och skräpar runt om i landet.
En second hand för doggar kanske?
Second tass?

För ett par dagar sen satte jag på Frippe hans regnskydd inför promenaden, det öste ner, och det var knappt att han fick den på sig.
När vi köpte den i augusti vägde han mindre än nio kilo och nu väger han drygt 13.
Det är ju synd kasta den i soporna!

Regnskyddet är av fabrikatet Rukka och är i mycket gott skick, använt tre gånger. Storlek 40 (mått i cm runt bröstkorgen) och med reflexränder. Cirka 40 cm från nacke/axlar till svansrot, och kragen 10.5 cm tillkommer. Bild två visar bättre mönster och färg.
150 kr om nån är intresserad.

Som sagt. Varför finns inte second hand-affärer för hundutrustning? Det görs ju affärer second hand med hundar.
Kan kanske vara nåt för driftiga hundklubbar att ta tag i.

Forts följer ...

Gillar du DoggenBloggen? Dela den gärna!
Ju fler som läser, desto roligare att skriva.

© Gunnar Hägg